Ja, jag borde egentligen sova nu, men jag kan inte. Tankarna snurrar runt som aldrig förr, den ena tanken leder vidare till den andra. Det brukar ju vanligtvis göra att jag somnar men inte ikväll. Jag mår nästan lite dåligt över allt jag tänker på. Vet inte om jag är arg eller nervös eller kanske ledsen. Ögonen svider och tårarna vill av någon oförklarlig anledning ut, har ingen aning om varför. Men jag tror att allt är för mycket just nu, eller ja, som det har varit ett tag. Finner ingen dörr ut från stessbubblan, utan jag hålls instängd där och vet varken ut eller in. Jag saknar min underbara Robin, jag saknar min fantastiska pappa o jag saknar min morfar mer än någonsin. Även fast jag vet att chansen att få träffa morfar är en omöjlighet så hoppas jag endå någonstans inom mig att han kommer upp från ingenstans och är här med mig... Det kommer aldrig hända det vet jag.. Jag önskar att jag fick och kunde spola tillbaka tiden några år och göra om de sakerna som blev fel. Samtidigt så är jag så otroligt glad för det jag har idag ; mina sjuuukt superbästa kompisar som ställer upp i vått och torrt, min mamma som är den vackraste personen jag vet om och alla andra som liksom bara sprider glädje, TACK jag älskar er, ni betyder verkligen. (var bara sjuuukt tvungen att skriva av mig lite,vilket lättade alla tankar något..)