det borde inte få hända "/

SKRIVET: 2010-12-19 / KLOCKAN: 23:33:25
asso jag och hanna ligger och läser på bloggen  " det finns andra "
asso de är helt sjukt , fan va vissa får va med om alltså.
här kommer ett av de absolut värsta jag har läst ;
_______________________________________________________

Jag är en kille på 17 år. Allt började när jag var 15 år. Allt var jättebra, jag mådde hur bra som helst, hade världens finaste tjej, hade en massa kompisar. Jag var rätt så populär på den tiden.

Så kom den dagen, dagen innan julafton då mina föräldrar skulle ut och köpa julklappar. De var alltid sena med att köpa julklappar. Jag och några kompisar var ute och hängde på stan utanför vimlet. Klockan närmade sig 24:00 och för att kunna kliva upp tidigt dagen efter så började jag dra mig hemåt.


Jag stod precis utanför dörren när den flög upp. Min 22 åriga bror flög på mig och började slå mig.
Han skrek "VAFAN HAR DU VARIT !? VAD HAR DU GJORT? VARFÖR KOM DU INTE HEM?". Blodig i hela ansiktet efter flera slag försökte jag få ur mig "Vafan e det med dig?”. Min bror slutade slå mig och satte sig ned i snön. Han började att gråta. Aldrig hade jag sett min bror börja gråta tidigare, inte ens när hans tjej som han var tillsammans med i 2 år tog självmord.

De är döda” sa han. ”HELT JÄVLA DÖDA ..” Jag förstod ingenting, jag ville inte förstå.
”MEN JÄVLA BÖG FATTAR DU INTE? DE RINGDE OCH SA ATT DE ÄR DÖDA! DE KÖRDE AV VÄGEN FÖR DET VAR FÖR HALT PÅ VÄGEN RAKT IN I EN LAST BIL.. FATTAR DU INTE? DE ÄR DÖDA!..” skrek min bror.

En månad senare flyttade jag till en foster familj i Göteborg. Min bror drog till London. Några månader senare fick jag ett brev hem skickat. Han hade knarkat ihjäl sig. Det enda minnet jag har kvar av honom är ett halsband som han köpte i Bulgarien. Min bror var död, min tjej gjorde slut och mina föräldrar är döda. Jag har ingen släkt kvar.. Varför skulle jag leva?

Jag slog ned min fosterpappa och bröt 2 utav hans revben, näsan och benet när jag puttade ned honom från trappan av ren ilska. Jag flytta sedan till en fosterfamilj i Trollhättan som jag faktiskt gillade. Började få kontakt med mina gamla vänner igen och åkte nästan varje dag in till Göteborg för att träffa dem.

 

Men så hade en av mina kompisar börjat knarka, nyfiken som jag var började jag med. Till en början lite i månaden. Lite i månaden blev till några gånger i månaden, sedan 1 gång i veckan som sedan övergick till varannan dag. Jag kommer antagligen att dö ung. Men för mig spelar det fan ingen roll..



Kommentera inlägget:

Ditt namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Hemsida:

Kommentar: